Danvikens vattenkvarn och Hammarbysjöns utlopp före 1890. Bortom kvarnbyggnaden ses porten till hospitalsområdet med magasin t.v och tvättstugor m.m. t.h. Landsvägen mot Värmdö löpte utefter Hammarbysjöns strand och på bron över rännan mellan kvarnbyggnaden och de överbyggda dammluckorna. Det rödfärgade huset som skymtar längst till höger är kyrkoherdebostället. (Oljemålning signerad A. Hökenberg i Lilla Nyckelviken.)

En vattenkvarn anlades i början av 1500-talet i Danviken för att nyttja vattenfallet på det smala näset mellan Hammarby sjö och Saltsjön.

Gustav Vasas regering beslöt 1551 att flytta Stockholms hospital från Gråmunkeholmen till en nybyggnad vid Danviken. Till dess försörjning anslogs såväl kvarnen som övriga från klosterväsendet indragna egendomar på Sicklaön. I övrigt finansierades verksamheten vid Danviken med donationer, särskilda skatter (importavgifter) och tillfälliga beslut, som när Stockholms stad 1592 bestämde att alla de svin som olovligen hölls i staden skulle infångas och överlämnas till de fattiga på Danviken att äta.

Ett hospital (av latinets "Hospitalitas Dei" som betyder "Guds gästfrihet") var egentligen ett sjukhus för spetälska (leprasjuka) som genom Bibelns ord hade en särställning i kristna länder. Danvikens äldsta huvudbyggnad var byggd som en kyrksal med sjuksalar i sidoskeppen. Detta för att understryka att de sjuka var gäster som skulle ha direkt tillgång till ord och bröd vid den måltid där Gud var både värd och läkare.

Spetälskan blev i Sverige aldrig någon vanlig folksjukdom, så hospitalet fick plats för andra patienter. I Danviken kombinerades hospitalsverksamheten med inrättningar för fattiga och åldriga. De gamla togs in på "fattigbröd" om de var medellösa. Men rika människor kunde tas in på "fribröd" om de donerade sina tillgångar till hospitalet och därigenom blev "fribröder" som garanterades fri mat och fri bostad under resten av sina liv.

Vid Danviken har också under olika tider bedrivits vård av sinnessjuka och av veneriskt smittade.

Kyrksalen i huvudbyggnaden från 1725 hade ett lite ovanligare arrangemang med predikstolen rätt över altaret. På så sätt kunde prästens ord nå ut genom långväggarnas öppnade fönster till de angränsande sjuksalarna. Vissa inventarier överfördes till den nya kyrksalen i Danvikshem 1915 medan den fasta inredningen förmodligen höggs upp till ved, som det fanns stort behov av då under första världskrigets tid. (Foto: G. Florman 1897. Nordiska museet bildbyrå)

Kring hospitalets huvudbyggnad uppfördes med tiden ett stort antal byggnader för olika ändamål. Den ursprungliga huvudbyggnaden ersattes 1718-25 (då det svenska stormaktsväldet brutit samman och landet var som fattigast) med en nybyggnad rätt över kvarnrännan, som på så sätt kunde fungera som effektiv kloak. Nybyggnaden, som även den kombinerade kyrksal med sjuksalar, hade ritats av arkitekten Göran Adelcrantz (1668-1739) och står ännu kvar, om än i förfallet skick och utan sitt centrala kyrktorn som revs redan 1894. Till de mest imponerande byggnaderna hörde det stora spannmålsmagasinet vid Saltsjön. Det hade hyrts ut till firman Holmberg & Möller när det en natt i juli 1884 rasade på grund av överlast och ruttna bjälklag. Holmberg & Möller var den firma som fem år senare gavs rätt att bygga den moderna storkvarnen Saltsjökvarn tätt intill hospitalet.
I samband med bygget av Hammarbykanalen 1918-20 utplånades alla spår av bebyggelsen i Danviken med undantag av huvudbyggnadens yttermurar.

Hospitalet bedrev dock verksamheter också i byggnader utanför det ursprungliga hospitalsområdet. Till de historiskt viktigaste hör inrättningen för "dårar" i det gamla saltbruket vid Henriksborg från 1700-talets slut. Det utdömdes som dårhus 1861 men har sedan dess fungerat som bostadshus. En annan intressant byggnad är Danvikshem som uppfördes i början av 1900-talet som pensionärsbostäder och kyrksal med en yttre form som liknar en ofantlig uppförstoring av Danvikens gamla huvudbyggnad. 

Danvikens gamla vattenkvarn vid landsvägen togs ur drift när Saltsjökvarn stod färdig på 1890-talet, då också Saltsjöbanan drogs fram i en viadukt över den. (Foto från 1896 i Stockholms stadsmuseum)	Danvikshem byggdes 1902-1915 på berget mellan Henriksborg och Finnboda som ålderdomshem för 298 pensionärer efter ritningar av arkitekten Aron Johanson. Byggnaden fick också egen kyrka. (Foto: Gunnar Sillen, 1980)	Den av Adelcrantz ritade huvudbyggnaden från 1725 sedan det mitt på taket placerade kyrktornet rivits i början av 1900-talet. (Äldre vykort)

Litt.:
Danvikens byggnader mättes upp 1914-15 av arkitekt Gunnar Leche för Samfundet S:t Erik. En uppsats om anläggningen finns också i Samfundet S:t Eriks årsbok 1916.
Jansson, E.Alfred. Industrierna vid Danviken i gammal tid. I Nackaboken 1967, s14ff.
Näsström, G., Danviken, 1951.
Schönmeyr, C., Minnesskrift över Danviks hospital, 1915.