Frågan om en ny hemvist för Kultur Nacka aktualiserades under våren 1999. Ökningen av antalet barn i kommunen och mer verksamhet hade inneburit att vi successivt vuxit ur våra dåvarande lokaler i Forum Nacka där vi varit bosatta sedan 1989. Drömmen om att från början vara med och skapa ett kulturcentrum med alla våra aktiviteter samlade under ett och samma tak tycktes den här gången inte vara alltför långt borta. Efter ett mycket omfattande förberedelsearbete, med många och långa diskussioner,föll valet till slut på Dieselverkstaden i Sickla industriområde.  Ett samarbete inleddes med områdets ägare LjungbergGruppen AB och Nyréns arkitektkontor AB. Våren 2001 påbörjades det fysiska arbetet med att iordningsställa Dieselverkstaden.   Ett och ett halvt år senare, lördagen den 7 september 2002, var det dags att öppna portarna och bjuda in allmänheten. Innanför den vackra tegelfasaden representeras Kultur Nackas verksamheter av Nacka Konsthall, Nacka Teater & Bio, Dieselverkstadens bibliotek, Nacka lokalhistoriska arkiv samt nio verkstäder för skapande verksamhet. Andra hyresgäster i huset, som även Kultur Nacka samverkar med, är Café Hopkok, Carl Malmstens Arkiv, Dieselverkstaden Bar & Matsal, Eurostar AB, Klätterverket, Mediacentralen och Stockholms Läns Blåsarsymfoniker/Länsmusiken i Stockholm. I bildreportaget skildras Dieselverkstaden i förfluten tid genom en serie äldre svartvita arkivbilder vilka på ett effektfullt sätt står i kontrast till de nytagna färgbilder som visar omvandlingen av byggnaden.

I samband med industrialiseringen i slutet av 1800-talet flyttade flera företag ut sina industrier i Stockholm till det som kom att bli Sickla industriområde. Ett av dessa företag var Wallenbergföretaget AB Diesels Motorer, som 1898 beslöt att förlägga sin fabrik till Sickla efter det att uppfinnaren Rudolf Diesels svenska patent inköpts. Redan samma år uppfördes en verkstadsbyggnad nära Sickla station. År 1906 fick dieselmotorn sitt stora genombrott genom chefskonstruktör Jonas Hesselman, som var anställd vid AB Diesels Motorer åren 1899 - 1916. Han lyckades uppfinna en omkastbar motor lämpad för fartygsdrift. Tvåtaktsmotorn, en motor som snabbt kan kastas om från fram till back, var en revolutionerande uppfinning i dieselmotorns historia, och som i konkurrens med de ångdrivna motorerna kunde få önskad avsättning på marknaden.   På bilden ser vi den ursprungliga verkstadsbyggnaden och till höger Saltsjöbanan, som utgjorde en viktig lokaliseringsfaktor för industrietableringarna i Sickla.
(Fotograf okänd. Atlas Copco)

I och med genombrottet för tvåtaktsmotorn byggdes den ursprungliga verkstaden till, och genom nya tomtförvärv uppfördes ytterligare byggnader. Fabriksområdet växte.   Dieselverkstadens monumentala basilikaformade monteringshall uppfördes åren 1908 - 1909. Ursprungligen var byggnadens omfattning tämligen blygsam med mittskepp och två flankerande sidoskepp. Omkring åren 1910 - 1911 förlängdes byggnaden söderut med nästan det dubbla (från 7 till 12 fönsterfack), och dessutom breddades byggnaden med två fack.   År 1914 sker ytterligare en tillbyggnad med en mindre byggnad åt väster och en stor verkstadshall, den s.k. B-verkstaden, åt öster. Till höger på bilden bakom Dieselverkstaden ligger den ursprungliga verkstadsbyggnaden.
(Foto ur ”Atlas Copco - De första hundra åren”)

År 1917 gick företagen Nya AB Atlas och AB Diesels Motorer samman och bildade bolaget AB Atlas Diesel. Nya AB Atlas var ursprungligen inriktad på tillverkning av järnvägsmaterial och gjutgods medan AB Diesels Motorer var inriktad på dieselmotorer. Bilden visar Dieselverkstaden sedd från Värmdövägen omkring 1920.  
(Fotograf okänd. Atlas Copco.)

I monteringshallen sattes dieselmotorerna samman efter att delarna tillverkats i den ursprungliga verkstadsbyggnaden. De tunga lyften ombesörjdes av de olika verkstadshallarnas traverser. Två av dessa är idag bevarade och kan beskådas i lokalerna Travershallen och Stora scen. Bilden från 1920 är tagen på samma plats där Dieselverkstadens entré idag ligger.
(Fotograf okänd. Atlas Copco.)

Interiör från monteringshallen på 1920-talet.
(Fotograf okänd. Atlas Copco.)

Prominenta herrar poserar framför en dieselmotor i monteringshallen på 1920-talet. Längst till höger står Gunnar Jacobsson, som var verkställande direktör för AB Atlas Diesel åren 1918 - 1940. Bilden är tagen på samma plats där Dieselverkstadens entré idag ligger.
(Fotograf okänd. Atlas Copco.)

En dieselmotor provkörs i monteringshallen 1948. Den är kopplad till en froudebroms synlig hitom motorn.
(Foto Studio Dittmer. Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek.)

AB Atlas Diesel flyttade 1927 hela sin verksamhet till Sickla och i samband med flytten utvidgades industrianläggningen med ett antal byggnader. År 1932 anlades verkstadsgården, som då med sina trädgrupper, gräsmattor och blomsterrabatter mer kunde liknas vid en park.
(Fotograf okänd. Foto 1947. Atlas Copco.)

Verkstadsgården blev en omtyckt rastplats och självfallen samlingsplats för diverse festliga och högtidliga tillfällen, som t.ex. vid jubiléer och som nedre bilden visar, när dåvarande Atlas Diesels egen sångkör hälsade våren välkommen på Valborgsmässoafton 1947.
(Fotograf okänd. Atlas Copco.)

När AB Atlas Diesels verksamhet växte och fick allt fler anställda med olika intressen, fanns ett underlag för att samla olika intressegrupper till föreningar inom företaget. År 1938 bildades en idrottsförening och samma år satsade företaget också stort på musiken. Med ingenjören Olof Nibell som drivande kraft bildades Atlas Diesels Musiksällskap, som efter företagets namnbyte 1956 kom att heta Atlas Copcos Musiksällskap. Vid starten gav företaget omfattande ekonomiska bidrag för anskaffning av musikinstrument till både blåsorkester och symfoniorkester, liksom till noter och annan musikalisk utrustning. Årliga bidrag efter starten gav förutsättningar för en mångsidig orkester- och körverksamhet vid företaget. Atlas Diesels sångkör (senare Atlas Copcos sångkör) bildades 1938 som en del av Atlas Diesels Musiksällskap. Kören fick så småningom allt fler medlemmar, som inte arbetade i företaget, och när företaget avvecklade sin tillverkningsindustri i Nacka, blev kören helt fristående från företaget. Våren 1992 ombildades kören till en självständig körförening, som fick namnet Nackapella. Bilden visar Atlas Diesels sångkör 1942.
(Fotograf okänd. Atlas Copco.)


Lambert Wahlberg anställdes vid dåvarande Atlas Diesel 1928. Från sin arbetsplats högt uppe i en travers började Wahlberg föra dagboksanteckningar om livet på verkstadsgolvet, men han skrev även om händelser inom företaget och i tiden. De efterlämnade anteckningarna omfattar cirka 2 000 sidor och i samband med Atlas Copcos 100-årsjubileum 1973 gavs dagböckerna ut i en förkortad version.
Torsdag den 20 juli 1950”I dag gavs konsert med körsång från estraden. Efter den presenterade Brodd den italienske arbetaren Luigi Carrara, som är en nyanställd städare i monteringen och som skulle utföra solosång. Han sjöng först två arior på sitt modersmål och sedan ’Tonerna’ på svenska och blev livligt applåderad. Efter sången blev Carrara och en man med silvergrått hår, som uppehöll sig vid estraden, fotograferade. På fredagen stod det att läsa i kvällstidningen AT om Luigi Carrara, ’fabriksarbetaren som gjorde sångarsensation’. Då blev det bekant att den främmande mannen som uppehållit sig vid estraden varit skulptören Carl Milles, som inbjöd Carrara att sjunga i hans hem på Lidingö.
Ur ”Utsikt från en travers - Dagboksanteckningar från Sicklaverken” av Lambert Wahlberg (1973)

Uppmaningen ”Stäng dörren”, översatt till flera språk, berättar om att många olika nationaliteter fanns representerade på verkstadsgolvet. Hur detta kunde gestalta sig finns återgivet i Lambert Wahlbergs efterlämnade dagboksanteckningar. (Om Lambert Wahlberg, se bilden intill.) Lördagen den 3 november 1951”På markan råder det språkförbistring. Där sitter italienarna och samtalar högt och ogenerat på sitt inhemska mål. Vid ett annat bord sitter ett par finnar i baskermössor och konverserar på sin sjungande dialekt. Ett par högljudda tyskar sitter vid ett bord och ett par gemytliga danskar vid ett annat. Skulle man be få låna en tändsticka eller på annat sätt tilltala någon, kanske denne skakade på huvudet och menade att han inte förstod språket, då han var polack.  Ett par långa norrmän kryssar fram med sin kaffebricka, och så sitter förstås ’Rulle’, ’Pålle’, ’Stora Lunkan’, ’Bullan’ och ’Lilla Anders’ vid sitt stambord och dricker pilsner. Arbetare från 16 nationer är anställda på fabriken, där vid ett tillfälle t o m en neger arbetade ett tag och satt och gradade. Flickorna vid disken är åländskor och har sin egen dialekt.  Italienarna slår mycket grädde i kaffet, så det rinner över på fatet, ty så gör man hemma i Italien. Och så säger de goddag i stället för tack och går fram och sätter sig vid ett bord där de sitter andra italienare, ty de håller ihop. På verkstan brukar de sjunga när de arbetar på övertid, och så visslar de på melodier, som inga andra känner till. Carrara tog upp ton när han gick och städade så det hördes över hela monteringen. Om måndagarna hör man dem nämna namn som Milan, Torino, Napoli, Palermo, Atlanta m.fl.”
Ur ”Utsikt från en travers - Dagboksanteckningar från Sicklaverken” av Lambert Wahlberg (1973)

 

I slutet av 1940-talet lades motortillverkningen ned och produktionen inriktades helt på tryckluftsbaserade produkter, som arbetsverktyg och kompressorer. År 1956 ändrades företagets namn till Atlas Copco. På bilden ser vi den sista dieselmotorn, som levererades till Slite den 1 februari 1951.
(Fotograf okänd)