Efter brobygget 1915 fick området kring landsvägen i Björknäs en mer central betydelse. Bilden från slutet av 1940-talet visar ”Storgår´n” t.v. med Björknäsboden och Erics färghandel. Därbakom Konsumhuset. Bakom bensinstationen syns väntkuren för Björknäs busshållplats (senare Klintvägen). (Foto: Carl-Oscar Östling) En förnämare villa som inrättats till restaurang brann på 1920-talet och ersattes av en nybyggd. Restaurant Herrgården (”Herrgårn”) med tillhörande dansbana. Restauranten leddes från 1931 av Maria Håkansson. Dansbanan ersattes 1941 av ”Björknäspaviljongen”” som blev ett populärt dansställe med plats för 1 200 dansande och med tidens bästa orkestrar. God ordning rådde, 12 vakter säg till att ingen alkoholförtäring skedde. På 1960-talet förändrades människors nöjesvanor och antalet besökare minskade. Paviljongen brann ned 1978, då också restaurangen revs. I dag är området helt omgestaltat med hyreshus, radhus och villor. Endast den vackert murade stenportalen som mötte de restaurangbesökare som anlände med båt står kvar som minnesmärke. (Foto: Sture Waldö, 1941) Eknäs gård avsöndrades från Stora Björknäs 1818 på platsen för ett tidigare torp. Gården köptes på 1950-talet av Boo kommun som där lät uppföra traktens första samlade hyreshusbebyggelse. De fem husen med 72 lägenheter var inflyttningsklara 1957. (Foto: Karl Gabor, 1997)

Björknäs bestod redan under medeltiden av två gårdar - Stora och Lilla Björknäs. Båda gårdarna lades av Gustav Vasas regering under Danvikens hospital. Redan 1560 lades dock Stora Björknäs i stället under riksamiralen Jacob Bagge och Boogodset. Stora Björknäs friköptes i samband med Boos konkurs 1829 medan Lilla Björknäs hade kvar sin anknytning till Danviken in på 1900-talet.

För Danviken var vattenkraften på Lilla Björknäs länge av ekonomiskt intresse. Från dammsjön till havet gick det att utvinna elva meters fallhöjd, vilken tidigt utarrenderades till kvarn, kopparhammare m.m. Mest känt är kanske Björknäs glas- och spegelfabrik (”Björknäs glasbruk”) som anlades 1736 och en tid sysselsatte upp till 15 glasblåsare samt ett större antal hjälparbetare. Driften avstannade visserligen redan under 1780-talet, men dammen fick behålla namnet ”Glasbrukssjön” trots att vattenkraften senare utarrenderats till diverse mindre industrier som klädesvalk (från 1803), handpappersbruk (1851-1865) och garveri (från 1877).

Alla äldre industrilämningar utplånades i samband med att Rörstrands porslinsfabrik 1906 köpte Lilla Björknäs och förberedde marken för att flytta sin verksamhet dit från Karlberg. Planerna ändrades dock och fabriken flyttades till Lidköping i stället.

Under senare delen av 1800-talet friköptes Lilla Björknäs, men Danviken behöll länge rätten att uppbära särskilda pengar för varje avsöndrad tomt som såldes vid den exploatering för sommarvillor som tog vid.

Evangeliska Fosterlandsstiftelsen, som redan hade intressen i Stora Björknäs, köpte Lilla Björknäs omkring 1920 för att där inrätta ett vilohem för hemvändande missionärer i några äldre villor vid Lilla Björknäsvägen. Stället Jungfruvik, som ändrade namn till Fredriksberg, drevs ända fram till 1976 av makarna Wadström som ett omtyckt skärgårdspensionat.

Stora Björknäs mangård låg vid norra stranden av Björknäs kvarndam (”Ankdammen”). Huvudbyggnaden som nyuppförts 1805 brann ned 1916 och ersattes av en villa. Den parklika trädgården har i dag ersatts av bussparkering och motorväg.

Från dammen leddes vatten till gårdens kvarn nere vid Skurusundet. Kvarndriften upphörde i början av 1900-talet. Rester av kvarnbyggnaden inbyggdes i Nya Björknäs varv som etablerades på platsen under 1930-talet.

Uppdelningen av jordbruksmarken i tomter började efter 1873 när den kände storbyggmästaren Carl Henrik Hallström flyttade in på Stora Björknäs och lät uppföra ett antal sommarvillor för sina vänner i Evangeliska Fosterlandsstiftelsen och Stockholms stadsmission. Senare ägare fortsatte tomtavsöndringen. Brukspatronen Anders Viktor Lundström som köpte Stora Björknäs 1904 tillhörde också Evangeliska Fosterlandsstiftelsen. Han inrättade bland annat en såg i kvarnen för att kunna tillhandahålla husbyggnadsmaterial åt tomtköparna. För att också ge gudstjänstlokal åt den växande skaran sommarboende trosfränder lät han 1906-07 uppföra det kapell som sedan skänktes till nybildade Stora Björknäs Missionsförening och nu efter ett antal ombyggnader kallas ”Björknäskyrkan”.

Lantbruket på Stora Björknäs lades helt ned 1925. Då såldes gårdens ekonomibyggnader till Björknäsbolaget som lät inrätta ladugård och stall till garage respektive verkstad för sin busstrafik. Byggnaderna revs 1981 för att ersättas av SL:s stora depåanläggning.

Litt:
Fogelberg, Torbjörn. ”Björknäs glasbruk - Nackas första främlingskoloni” i Nackaboken 1989, s.105ff
Nisbeth, Åke. ”Björknäs glasbruk” i Nackaboken 1972, s.17ff
Widén, Leif. ”De branta klippornas folk. Framväxten av ’utkantssamhället’ Lilla Björknäs” i Nackaboken 1990, s.35ff
Östling, Carl-Oscar/Didrichsen, Mogens. ”Samhälle med nytt ansikte - en bildrapsodi från Björknäs” i Nackaboken 1990, s.35ff
Östling, Carl-Oscar. Björknäs - gården, samhället, människorna. 1994