Hygienismens framväxt under andra hälften av 1800-talet gjorde vattenledningar till viktiga kommunala manifestationer. Vattenverk blev föremål för extra stora arkitektoniska omsorger och vattentorn utvecklades till en sorts signaler för kommunal potens. Även efter det att funktionalismen slagit igenom och i princip förbjudit smyckade eller ”ovidkommande symboliska” former kom många vattentorn att få en estetisk överarbetning. Några städer skaffade så skulpturalt medvetet unikt gestaltade vattentorn att de kunde bli synliga tecken att användas i turist- och företagsreklam. Vattentornet vid Jarlaberg skiljer sig från den gängse trenden genom att inte verka genom sin skulpturala form utan genom sin målade yta. Samtidigt är målningen en provokativ utmaning mot etablerad ”god smak” inom det offentliga muralmåleriet. Målningen ser nämligen ut som om den saknade konstnärligt allvar och det kan vara svårt att bli riktigt klok på den. Den är varken traditionellt ”föreställande” eller ”modernt” abstrakt. Samtidigt som den ju är både föreställande och abstrakt. Där tycker jag mig urskilja några bokstäver: C, A, N, K och ytterligare ett A. Målningen föreställer alltså bokstäverna i namnet Nacka. Och som abstraktion av den kommunala ambitionen att skrika ut sitt namn över landskapet är målningen förträfflig. (Gunnar Sillén)